Igår föddes årets första lamm på Gångemad! En stor, liten Arthur var först ut. Två veckor för tidigt…
Det kunde gått riktigt illa, Arthur fastnade på väg ut och hade inte jag o Svante råkat komma förbi gården, så hade han sannolikt inte klarat sig.
Vi skulle hämta middagsmat i frysen och Svante hörde ett konstigt ljud från stallet. Vi kikade in och fann en ungtacka mitt i lammningen. Huvudet stack ut och lite av klövarna. Dessvärre hade lammet tungan ute också, och det brukar betyda att det är ruskigt bråttom. Kanske redan försent. Jag bytte om till lånade kläder, hämtade handskar, lyckades stänga in tackan och fick in henne i ett hörn. Det var ganska lätt att lirka ut lammet, men han var alldeles livlös när han väl kom ut.
Jag har sett hur vår granne skakat liv i ett nästan dött lamm och försöker göra likadant. Skakar upp o ner, masserar på rygg och mage, skakar igen. Han rör sig litegrann, men det tar en stund innan en rosslig andning till slut kommer igång!
Då lämnar jag över jobbet till mamman som slickar så fint och pratar med sitt lamm. Härligt! Vår lammning är inte planerad att börja redan nu, men tre inköpta ungtackor hade av misstag släppts ihop med en bagge strax innan jag köpte dem. Nu kom resultat..:-)