Slaktdagar är alltid lite tunga, tycker jag, även om det också är en lättnad när det är dags för djuren att åka. Det är ju också en förutsättning för hela vår verksamhet, utan slakten vore det inget Gångemad. Lammen går ändå hyfsat lätt numera men när det är tid för tackorna är det värre. För mig alltså.
Idag åkte årets utslagstackor sin sista resa till Öströös slakteri, bland dem våra tre äldsta tackor. Tackor som bott hos oss sedan vi var alldeles nya på får och som har gett oss massor av fina lamm, historier och minnen.
Vår allra första tacka Stjärna, som blev akut sjuk första sommaren när hon fick ett sår fullt med fluglarver. Som alltid kom först fram till havrehinken och som senast igår fick visa de virriga gotlandslammen vägen från hagen till lagården. Vid invintringen förra året upptäckte vi att hon saknade en del tänder så hon fick gå utan lamm i år.
Gamla Pärlan som gett oss många fina tackor, tackor som är de bästa mödrar och som också ger stora fina lamm. Pärlan kom till oss vår andra sommar, i fårgänget som vi kallat för ”Kalv-damerna” eftersom de köptes i Kalv, utanför Svenljunga. Nu är bara en av damerna kvar, fina Tappra som blir 9 år till våren. Pärlan har varit illa däran i kalkbrist två av sina lammningar och sista året har hon bara gått här som pensionär och momorsmor.
Och Vera, äldst av alla, 12 år i våras. Vera fick lamm så sent som i våras, men hon blev så tunn att vi kände att det nu var dags.
Alla tre har lämnat fina livlamm efter sig och vi har många av deras tacklamm kvar i vår besättning.
Med i transporten fanns också det får som jag tyckt allra mest om, fina Gnista som jag en gång räddade till livet och som föddes upp på flaska av min dotter och hennes bästa vän. Gnista var bara fyra år, men fick ett jobbigt slidframfall i våras och hon har också haft problem med att klövarna växer för fort och gör det svårt för henne att gå. Vi verkar normalt djurens klövar en gång om året. Gnista har nog verkats tre eller fyra gånger bara under sommaren!
Idag var det dags. Vi tackar för tiden som varit och vi vet att ni får ett lugnt avslut i Tvååker.
Stjärna med första lammet på vår gård, våren 2006.